Lagstiftningen

Lagstiftning och val som styrinstrument

Det som styr en kommuns verksamhet är för det första kommunallagen plus en del andra lagar och bestämmelser, för det andra vad kommunens väljare röstar fram för partier. Denna ordning utgör också den ordning som måste vara – både rättsstat och demokrati. Grundläggande är att rättsstaten fungerar klanderfritt.

Vi väljare kan lägga vår röst vart fjärde år, men det behöver inte stanna vid detta. Vi kan naturligtvis ställa fler och andra krav och ha önskemål om vad vi önskar av våra kommunpolitiker löpande. Inte minst kan vi ställa krav på

  • hur vi anser att kommunpolitiken ska förhålla sig till lagstiftningen
  • hur demokratin ska utövas i vardagen i kommunen och
  • hur transparent vår kommun ska vara.

Det är varken orimligt eller regelvidrigt att kommuninnevånarna önskar en kontinuerlig dialog med kommunens företrädare i vardagen och inte bara vart fjärde år. Det är rimligt att se samråd som en viktig del i en sådan dialog mellan kommunen och dess invånare. Samrådet får inte bara ses som en formell process för att tillgodose lagstiftningens krav medan kommunen i praktiken struntar i invånarnas synpunkter. Det är också kommunens sak att hjälpa invånarna att fullgöra denna medborgerliga uppgift. Om det står klart att kommuninnevånarna inte förstått processen, vart och hur kritik ska riktas, har de rätt att få hjälp av sina förtroendevalda politiker och sina anställda tjänstemän. Varken politiker eller tjänstemän ska ’skratta hela vägen till lagakraftvunnen dom’. Kommuninnevånarna ska inte ses som politikernas och tjänstemännens fiender. Vi är alla en del av samma gemenskap. Här finns stora möjligheter till en positiv utveckling om politikerna på riktigt vågar välja dialogens väg.  

Populism

Populism är när förslagsställarna bortser från komplikationer och bara säger sig vilja göra allt det goda. En klassiker är att samtidigt säga att man vill ha sänkta skatter och mer vård/skola/omsorg. Inget av detta ägnar sig Hela Nacka åt. Men det är lätt att nya initiativ känns hotande för de etablerade politiska partierna och att initiativen därför inte bemöts med respekt utan snarare med förakt och inte sällan anklagas för just populism. Francis Fukuyama menar att ordet populism är en etikett som den politiska eliten klistrar på politik som stöds av vanliga medborgare och som eliten inte tycker om.[1]

Lagstiftningen[2]

Det är ett känt och utbrett dilemma att många kommuner i Sverige vägrar att rätta sig efter lagen och domslut. Detta kallas kommunalt lag- och domstolstrots. Ibland är det flagrant och uppenbart och kan bli medialt uppmärksammat, ibland är det bara en enskild kommuninnevånare som känner sig tilltufsad och illa, men framför allt lagvidrigt, behandlad. 

Det som är djupt bekymmersamt är att det i praktiken inte går att utkräva ansvar av politikerna. De förtroendevalda kan egentligen bara avkrävas ansvar vid val och i praktiken fungerar inte detta särskilt väl eftersom man vid val inte blickar bakåt utan framåt och att vi främst röstar på parti och inte person.

När det gäller tjänstemännen har vi visserligen en lag om tjänstemannaansvar som regleras i brottsbalken (20 kap.) och som säger att ”den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighets­utövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa skall inte dömas till ansvar.”

Ansvarsreformen 1975 för förtroendevalda och kommunalt anställda innebar emellertid att ansvaret flyttades från straffrätten till arbetsrätten och därmed blev det enklare att strunta i rättsregler och domstolsbeslut. Trenden är att allt fler anställda inom offentlig förvaltning anmäls och att allt färre döms.[3]

Fram till 1976 hade vi också ämbetsmannaansvar. Påföljderna kunde vara böter, fängelse, suspension eller avsättning.

Det finns tre nivåer på vilka man kan agera mot en kommun:

  1. En enskild person kan överklaga kommunala beslut. Detta sker antingen som förvaltnings­besvär eller laglighetsprövning.
  2. Kommunens revisorer kan peka på felaktig hantering. Dessa revisorer är politiskt förtroendevalda, utsedda internt av de politiska partierna och utgör i praktiken ett internt kontrollinstrument. Dessa revisorer biträds av en extern konsult, i Nackas fall Mikael Sjölander, Ernst & Young vars uppdrag och självständighet bestäms av kommunens interna revisorer[4].
  3. Statliga myndigheter kan kontrollera och granska kommunerna. Detta görs av JO, riksdagens granskningsorgan och JK, regeringens granskningsorgan.

De interna revisorerna är förtroendevalda, dvs de innehar eller har innehaft ett politiskt uppdrag för ett parti i kommunen, vilket följer lagstiftningen. Vi önskar att Nacka kommun aktivt verkar för en ändring av lagstiftningen så att revisionen huvudsakligen blir en extern, professionell revision, en Kommunrevision motsvarande Riksrevisionen. Denna externa revision skulle kunna anlita f.d. kommunalt förtroendevalda som konsulter, dvs. en omvänd ordning mot dagens. Denna viktiga granskningsuppgift ska inte göras av de egna partivännerna. En ensam extern revisor kan inte väga upp det faktum att de övriga revisorerna tillhör det politiska, kommunala nätverket. Därtill kommer att om en enskild person anmäler sin kommun till JO eller JK och dessa myndigheter ger anmälaren rätt i sak, tillskrivs kommunen och sedan stannar det hela i princip där. I praktiken är det alltså riskfritt för kommunen att sätta sig över lagen. Sverige är på detta område unikt i Norden. Det svenska systemet undergräver medbor­garnas förtroende för rättsstaten.

Land ska med lag byggas!

Det finns idag ingen garanti mot felaktiga eller olagliga beslut[5]

Den nuvarande ordningen innebär att om beslut inte överklagas inom tre veckor blir även olagliga beslut giltiga och bindande för alla nuvarande och framtida kommunmedlemmar. Detta menar vi totalt undergräver förtroendet både för rättsstaten och kommunen och vi vill att Nacka kommun garanterar att den inte kommer att agera på detta sätt.

Hela Nacka vill:

  • att ansvaret för en korrekt och laglig hantering ligger hos kommunen, inte på den enskilde.
  • att när kommunen går in i förhandlingar ska dessa alltid villkoras att beslutet vinner laga kraft. Kommunen får således inte ingå civilrättsliga avtal dessförinnan som bakbinder kommunen.
  • att tjänstemän som utreder frågor åt politikerna kan få sin mening tagen till protokoll och att nämndbeslut som går emot tjänstemännens förslag motiveras i protokoll.
  • att de förtroendevalda ser till att arbetsordningar utformas så att det står klart hur gränsdragning och ansvarsfördelning ser ut mellan de förtroendevalda respektive tjänstemännen i kommunen.
  • att det inte ska vara svårt för den enskilde att överklaga delegerade beslut och kunna föra upp dem till en politisk nivå.
  • att våra politiker i Nacka kommun ska vara villiga att ta personligt ansvar, inte överträda lagen och visa respekt för kommuninnevånarna.



Fotnot

[1] Francis Fukuyama, American Political Decay or Renewal? The Meaning of the 2016 Election, Foreign Affairs, July/August 2016, s. 68.

[2] ESO-rapport: Maktutövning under lagarna? En ESO-rapport om trotsiga kommuner, Rapport till

Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, 2015:2.

[3] https://www.gp.se/ledare/teodorescu-dags-att-%C3%A5terinf%C3%B6ra-%C3%A4mbetsmannaansvaret-1.4465034

[4] http://www.statskontoret.se/upload/publikationer/2008/200804.pdf

[5] Verkställighet och rättelse av kommunala beslut, Statskontoret, 2012:6